Foto: Isabel Boltenstern
Frederik "Fidde" Andersen.

Tisdag 9 Okt 2012 12:00

En dag med materialförvaltaren Fidde

Bildreportage från Lindab Arena

För att ett hockeylag ska bli framgångsrikt krävs inte bara bra spelare, motiverande ledare och en plusekonomi. I skuggan av rampljuset står andra betydelsefulla personer, inte minst materialförvaltaren vars jobb innefattar mer än att bara fylla på vattenflaskor i periodpauserna. Under söndagen fick Rögles materialförvaltare Frederik Andersen sällskap av fotografen och skribenten Isabel Boltenstern som innan, under och efter matchen mot Skellefteå dokumenterade arbetslivet hos en materialare.

Innan solen nått över trädtopparna är den 3X-årige materialförvaltaren Frederik Andersen i full färd med att tömma torktumlaren på handdukar inför morgonens träning. Klockan är 08.00 när trötta spelare trillar in genom glasdörrarna, och med gäspningar säger de god morgon till ”Fidde” som han också kallas. Hans arbetsdag startade någon timme innan spelarna ens behövt trycka på snooze-knappen.

Det är matchdag, vilket betyder att att-göra-listan är proppfull. Frederik förklarar lite snabbt vad som behövs göras innan värmningen samtidigt som han slipar Nils Bergströms skridskor.
- Klockan 09.00 går killarna på is, så när de kommer hit ska allt vara förberett. Vissa spelare vill ha slipning innan värmningen, andra precis innan matchen, det är individuellt. Träningströjor ska fram, visir ska vara putsade och allt ska finnas tillgängligt så de inte behöver tänka på annat än spelet.





Slipmaskinen är av det modernare slaget, och efter att Fidde rengjort klingan och fäst skridskon i sin fålla görs resten per automatik. Utefter spelarens önskemål justeras skålslipningen, allt från 0,6 till 4 mm, och hur konkav skenan bör vara beror på allt från vikt till spelstil. När klingan slutar snurra är det bara Christopher Liljewalls sångröst som hörs.





När laget tränar får Frederik någon minut över för lagningar. Kardborrebandet på ett benskydd har lossnat, och det är dags för materialaren att göra sin gamla syslöjdslärare stolt. Sylen på vad som ersätter en vanlig nål är tjock, och ena sidan är berikad med ett rakblad för att kunna träna igenom hård plast. Frederik och hans kollega ”Thorn” berättar med rejäla flin hur de båda vid olika tillfällen råkat köra den fyra centimeter långa sylen rakt genom både händer och fingrar.



När killarna kommer tillbaka vet de vad som gäller – olika kläder i olika Maxi-vagnar så Fidde slipper sortera de dyngblöta textilierna från varandra. Fredrik Warg kom denna morgon av isen först och dumpade sin tröja i vagnen, samtidigt som han höjde varningens finger.
- Akta er, den luktar Dracula, den där!

Det är alltså tvättdags, och i första maskinen samlas tröjorna, och i den andra slungas tvättbanden runt. Spelarna knyter ihop underställ, kalsonger och sockor med numrerade band så att sorteringsprocessen går lättare.
- Förr använde man tvättpåsar, det blev inte riktigt rent om de var proppfulla. Killar som Mathias Tjärnqvist har exempelvis tre tröjor på sitt band, en för varje period, och då är det bättre med banden där kläderna får fritt utrymme.

Men det är inte bara hockeykläder som slinker in i Rögles maskiner. Några av transatlanterna som kommit och gått i klubben har frågat om Fidde kan hjälpa dem med de privata kläderna också.
- Ibland hjälper jag dem i början om de inte vet hur man bokar tvättstugan. Det händer att det slinker ner några damunderkläder också, och då skäms killarna lite, skrattar Fidde.



Efter en gemensam lunch åker spelarna hem, och Frederik går tillbaka till omklädningsrummet där matchförberedelserna nu ska börja – på riktigt. Materialförvaltarna har en mall på vad motståndarlaget ska få när de kommer på besök, och allt från kaffe och polarbröd till sex olika sorters tejper ställs fram.

När putsmedlet till visiren ställts tillbaka på arbetsbänken för femhundrade gången och Fidde har äntligen blivit klar för stunden. Under en fika berättar han om för- och nackdelar med jobbet, och hur han kom in på spåret att pyssla om ett helt lag.
- Jag spelade själv hockey i Åstorp, men tog inte en plats när de valde att satsa. Man saknade ju gemenskapen efter ett tag, så jag frågade om jag kunde hjälpa till på något annat vis. När jag jobbat som materialförvaltare där i två år ringde de från Rögle, och det var så klart smickrande.

Nu har Frederik varit i Ängelholmslaget i tolv år, och det finns inget ställe han hellre vill vara på. Flera gånger förklarar han att detta är hans dröm. De otaliga timmar han lägger på laget, 60-70 i veckan för att vara exakt, kräver både passion och en förstående familj.
- Under förkvalet och kvalserien förra året sov jag hemma i min egen säng tre nätter på nästan en månad. Det var mycket då, men det var värt det. Precis som spelarna i laget så kämpade vi andra också extra hårt för att gå upp.



Lagning, putsning, iordningställande, tejpning, slipning har varvats med tvätt och städning de senaste timmarna, och de båda lagen trillar in ungefär två timmar innan matchstart. Allt är fixat inför kvällen, och nu börjar Frederiks lugnaste timmar, men han måste ändå vara till förfogande. Med jämna mellanrum hör man någon skrika hans namn likt ett barn som kallar på mamma, och Frederik traskar i sina chockrosa Crocs in för att assistera med vad det än gäller.

När man ser hur mycket Frederiks arbete underlättar spelarnas vardag är det svårt att förstå hur det fungerar när han inte är där. Fidde berättar att han lyckligt nog inte varit sjuk på ett par år, men att en mindre panik uppstod hos spelarna senast det hände.
- Det var när Cam och Chris Abbott spelade hos oss, och jag missade en bortamatch mot Södertälje. De fick med sig en juniormaterialare, men innan matchen ens startat skickade de ett sms där de frågade hur jag mådde, och skrev sedan ”jump into a cab, we’ll pay”. Man vet ju att killarna uppskattar ens arbete, men det var kul att höra att man saknades och behövdes.



När det vankas uppvärmning är det dags för Frederiks minuter i rampljuset. För de besökare som anlänt tidigt har han en liten show precis innan killarna kommer ut på isen, där han kastar ut alla 45 puckar – en för en – med en otrolig hastighet. Publiken applåderar högt när han under finalnumret kastar den sista pucken med en ordentlig smäll rakt ner i isen.
- Det är kul att showa lite. Det där är min lilla kick.





När matchen startar står Fidde i båsets ytterkant, redo att assistera. Med jämna mellanrum slås klubbor av, eller så behöver de tejpas om varvat med att en och annan hjälm behöver ytterligare polering. När paussignalen ljuder har gästerna tagit ledning med 1-0 och stämningen är aningen tryckt i omklädningsrummet, men Fidde har fullt upp i sitt skrå. Jakob Liljas skena knäcktes under matchens gång, och behövde bytas ut.
- Det där händer väl bara tre gånger per säsong ungefär. Att de knäcker klubbor är vanligare. Man kan räkna med att varje kille förbrukar ungefär 24 klubbor per säsong, och om man då är runt 24 killar blir det några kronor, säger Fidde.





Under andra perioden har Skellefteå gjort ytterligare två mål gentemot Rögles singular. Fidde möter ett småförbannat lag i spelargången där han tar emot handskarna som ska torkas innan sista perioden startar. Handsktorken är utformad på följande vis: två hårfönar, fästa med silvertejp, blåser in varmluft i rören som fördelar luften jämnt mellan handskaparen. Doften är inte vidare behaglig om man kommer för nära torken, bör tilläggas.



Slutsignalen gör sig påmind strax innan halv sju, och Frederik samlar alla klubbor och går över isen, tillbaka till omklädningsrummet. Hans lag besegrades med tre mål gentemot ett.



När spelarna varvar ner och stretchar startar Frederik ännu några maskiner tvätt, och börjar återigen ställa i ordning allt som under dagen förflyttats till fel platser. Några timmar återstår på arbetsdagen, och runt midnatt släcks de sista lamporna. Om några timmar sätts nycklarna i låset igen, och en ny arbetsdag står för dörren.

Rekommenderade nyheter
Skriv en kommentar