Foto: flickr.com
Per-Johan Axelsson - i Boston sedan 1997.

Onsdag 23 Jul 2008 14:25

Hockeysommar - Per-Johan Axelsson

"Alltid trivts bra i Boston"

I över tio år har Per-Johan Axelsson varit en av Boston Bruins mest pålitliga checkinglinespelare. Nu går den 33-årige göteborgaren, med OS-guld på meritlistan, in på sitt sista kontraktsår med klubben.
- Jag har faktiskt inte bestämt mig för vad som händer sedan, säger Axelsson.

Med OS-guld 2006 överst på meritlistan inleder hockeysommars näst sista gäst sin elfte säsong för Boston Bruins i NHL under hösten. Per-Johan ”Pebben” Axelsson, 33, elitseriedebuterade för Västra Frölunda redan 1993. Då var han en stor målskytt och syntes relativt långt upp i poängligorna. När han så tog klivet över till Boston 1997 omformades den sympatiska göteborgaren till att bli en av ligans mest uppskattade defensiva spelare.

Det är sällan ”Pebben” får de stora rubrikerna, men efter Tre Kronors OS-guld i Turin sa förbundskaptenen Bengt-Åke Gustavsson att utan ”Pebbens” slit hade man aldrig vunnit guld.

Nu går han in på sitt sista år på kontraktet med Boston Bruins och frågan är om han ser en fortsättning i Boston eller om det blir en flytt hem till Sverige efter säsongen.
- Jag har faktiskt inte bestämt mig utan vi får se hur kroppen mår och vilken motivation jag har.

Du har fem A-lagssäsonger i Frölunda och tio i Boston, det tyder på att klubbkänsla är något viktigt för dig?
- Jo, det har det alltid varit, men framförallt får man klubbkänsla när man spelat i samma lag så länge som jag har. När det gäller Frölunda är jag uppväxt i Göteborg så har det aldrig funnits något lag i Sverige för mig än Frölunda.

Har du aldrig haft känslan att det vore skönt om ledningen i Boston ville sälja dig till solen i Florida eller något liknande?
- Nej, den känslan har jag aldrig haft utan jag har alltid trivts jättebra i Boston som är en fantastiskt fin organisation och jag stannar gärna kvar här.

Hur blev du bemött i Boston när du kom över dit av övriga spelare?
- Jag blev bemött väldigt bra måste jag säga. Det fanns många äldre killar som Ray Bourque, Dave Ellett och Don Sweeney som tog hand om oss unga killar på ett bra sätt. Jag hade turen att komma över samtidigt som Boston fick väldigt många unga bra killar till laget.

Mattias Timander fanns på plats i Boston då. Vad betydde det för dig?
- Mattias var ett enormt stöd för mig när jag kom till Boston. Visserligen hade jag en egen lägenhet direkt men han hade varit där en tid och visste hur man skulle göra med körkort och andra praktiska saker.

Om du ser tillbaka på dina tio säsonger i Boston, vilken har varit den bästa eller mest framgångsrika säsongen för dig?
- Det var en riktigt svår fråga… Det måste ha varit året innan lockout säsongen eller kanske året innan dess till och med (02/03) då jag gjorde 17 mål. Segei Samsonov var skadad nästan hela säsongen och jag fick en annorlunda roll tack vare det.

Hur är staden Boston att bo i rent socialt?
- Kanon! Det är en riktigt bra stad att bo i och folket är bra att ha och göra med. Sedan är Boston en riktig idrottsstad. Man vann basketen och var i final i fotbollen och sedan är man även väldigt bra även i baseball. Det är heller inga problem som hockeyspelare att röra sig i stan. Visserligen blir man väl igenkänd ibland, men det är mera kul än ett problem.

Hur pass mycket följer du med vad som händer hemma i Frölunda och för din bror Anton Axelsson i Timrå?
- Jag har full koll haha… Jag följer allt som händer i Frölunda och Anton via internet. Sedan har jag även en hel del kompisar kvar i Frölunda som jag har kontakt med ganska ofta.

Hellre Lidström än Paul Coffey

Du har nästan alltid tackat jag till Tre Kronor, vilken känsla har du när du drar på dig landslagströjan?
- Det är en speciell känsla. Att spela med Tre Kronor har alltid varit en

Foto: Bildbyrån
Per-Johan Axelsson under OS 2006.
pojkdröm och jag är oerhört stolt över att ha fått spela i landslaget. Visserligen har jag varit tvingad till att tacka nej till två VM-turneringar på grund av skador, men är jag frisk så ska det mycket till för att jag ska tacka nej till spel.

Varför vann Tre Kronor OS-guldet i Turin 2006?
- Ja du… det var en bra fråga måste jag säga… Vi fick ihop lagkänslan väldigt snabbt och den växte sig bara starkare allt eftersom. Sedan måste man ha en hel del tur för att vinna en stor turnering som OS och det tycker jag vi hade. En annan stor anledning var också ”Lunkans” (Henrik Lundqvist) målvaktsspel. Man glömmer gärna inte hans räddning i slutet av finalen i första taget.

Nu har vi en svensk sommar framför oss, vart kommer du att tillbringa den?
- I Göteborgstrakten med att spela lite golf, koppla av men jag måste nog träna en del också ha ha…

Om våra läsare kommer över för att turista i Boston, vad rekommenderar du dom att inte missa?
- Först tycker jag att ni ska gå till Newbury Street, titta och shoppa. Sedan ska ni åka båtarna som heter Duck Tours som går ute på floden. Där får man en bra guidning över Bostons historia.

Vilket blir ditt mål med säsongen 08/09?
- Mitt personliga? Jag vet inte om jag längre sätter upp personliga mål men vi var lite av ett överraskningslag ifjol och det vore kul om vi kunde bli ännu lite bättre kommande säsong. Våra unga spelare utvecklades riktigt bra förra säsongen, fortsätter de att utvecklas likadant kan det bli en riktigt kul säsong.

Avslutningsvis så vill vi höra ditt All Star Team med spelare du spelat med?
- Det var lätt! ”Foppa” (Peter Forsberg), Mats Sundin och (Daniel) Alfredsson. Backar blir Nicklas Lidström och Ray Bourque. Visserligen spelade jag även med Paul Coffey, men jag håller nog både Lidström och Bourque som bättre. Som målvakt har jag nog inte spelat med någon bättre än ”Lunkan” (Henrik Lundqvist).

Rekommenderade nyheter
Skriv en kommentar

Mest kommenterade